Sommarjobb på Archipelagia Golf 2022
Mitt namn är Kimmo Lehto. Jag var anställd hos en och samma arbetsgivare i 41 år, men fick sedan konstatera att samarbetsförhandlingarna bröt av den fina och långa karriären. Först tänkte jag att det går bra att ta det lungt tills jag når pensionsåldern. Under den första lediga sommaren spelade jag 80 rundor golf I Pargas! Det var fint att spela på en fint skött bana, där jag också är aktieägare.
Regeringens sysselsättningsmål satte mig inför ett nytt faktum: antigen skaffar jag själv ett jobb eller så kommer arbetskraftsmyndigheterna att utse ett jobb för mig – ett jobb som jag kanske inte skulle vara så nöjd med.
Då var det redan höst och jag frågade Nina Katajainen (vd på ArGC), om ArGC kunde ha något jobb för “en sådan här gammal man”. Hon ledde mig vidare till Jan Österlund som kontaktade mig kring julen och och erbjöd mig banskötarjobb. Det gjorde mig glad och jag tänkte genast på de många golfrundor som jag lätt skulle hinna spela på den bana där jag själv har klippt gräset hela dagarna.
Arbetet inleddes I april då banan ännu låg i vintervila. En vacker morgon firades min födelsedag – 60 år – med kaffe och tårta med alla som jobbar här. Annars gjorde vi allehanda vårarbeten för att kunna få banan i spelskick och öppna den för alla otåligt väntande spelare. Vi lappade skyddsnät, fixade bunkerkanter, fällde träd, samlade kvistar, vältade greener. Vi gjorde “spadajobb”, klippte gräs och gjorde allt mellan himmel och jord.
O, vad tungt det var – jag magrade 10 kg under våren och var alldeles slut på kvällarna, men jag tänkte att det nog blir lättare efterhand. Jag hade ändå inte helt rätt i det: när banan öppnades, ja, då började “motionen” på banan på allvar. Under en arbetsdag fick jag ihop mellan 13 000 och 16 ooo steg endast genom att byta flaggplatser på greenerna, lappa fairways, klippa teeplatser och greener, tömma skräpkärl och byta vatten i bolltvättarna. Där fick jag nog glömma golfrundorna som skulle gett 13 000 steg till. Vikten gick fortfarande ner och kroppen var trött, men huvudet var klart. Jag är ytterst glad över att ha fått ett jobb som jag njuter av att utföra. Fortfarande tar jag många steg dagligen och därför spelar jag golf endast under mina lediga dagar.
Jag tycker om att prata med spelarna på banan när jag utför mitt jobb. Samtidigt ser alla hur viktigt det är att lappa slagmärken på fairways för att banan på riktigt hålls I fint skick. Samma gäller förstås på greenerna där alla borde ha som mål att lappa några nedslagsmärken. Det harmar ju om bollen byter riktning på grund av ett nedslagsmärke och den säkra birdien blir något annat.
Nu när alla starttider är reserverade för spel, är det viktigt för oss alla att vi sköter om banan – fina fairways, hala och jämna greener, snygga ruff, svåra men sakliga flaggplaceringar samt fint skötta bunkrar gör att bollen hittas lätt och spelet blir snabbare.
Jag är stolt över att få jobba som “den äldsta sommarpojken” på en av Egentliga Finlands bästa banor med trevliga människor och ha ansvar för banan – som arbetstagare, golfspelare och aktieägare.
